Jag tror att kvinnan jagade och mannen tog hand om barnen frekvent, olika i olika stammar ursprungligen och även så, fortfarande.
Jag tror på att göra det man är bra på.
Jag tror på att varje individ får utveckla den egna könsidentiteten genom att få uppleva att den enda skillnaden på man och kvinna är att kvinnan är den som bär barnet i 9 månader.
En evig maktkamp pågår mella kön eftersom den ena tror sig behöva den andra. Vilket endast är sant när det gäller befruktning. Och inte ens då behöver man ha ett fysiskt möte.
Jag tror på Kärlek mellan människor, inte mellan kön. Kärleken mellan kön är behovsbaserat enligt normen.
Biologi och fortplantning ligger som en drift för att vi ska yngla av oss. Det har Ingenting med kärlek att göra.
Det finns tillfällen när jag kommer på mig själv att höja på ett ögonbryn för att en man är duktig på att hantera en symaskin, eller för att en kvinna kör truck.
Idiotiskt.
Vi har allihop, alla förutsättningar att göra allt det vi vill oavsett kön. Kanske på olika vis men begränsningarna de är endast våra egna.
Skam och skuld hör ihop med den inpräntade normen som vi stöpts i. Barbe och Ken.Tvåsamhet.
What if jag vill leva med 10 kvinnor i ett kollektiv och ha en manlig älskare vid sidan om?
Vore ju perfekt eller?
Skulle du döma mig då? Tissla om mig bakom min rygg i affären?
Ja det skulle du, samtidigt som du önskade att du själv vågade bryta dig loss från ditt pissiga förhållade som utåt sett är perfekt enligt normen.
Vad gör oss lyckliga?
Vad ger oss frid?
Vad ger oss tillit och upplysning?
När är det dags att bomba könsrollernas förankring och leva som vi vill?
Hur drömmer du om att leva? Kommer du att genomföra det eller kommer du att fortsätta drömma?
Identiteten bär din dröm, dags att glänta på dörren och vara identiteten.
Jag vill leva med en man. Ja, så är det för mig. Hur är det för dig? Varför?
Love ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar