fredag 25 maj 2012
Gud Innan
Fruktbart sades det. Och ordet var fritt.
Var kommer då denna misstolkning ifrån?
Gudarna kanske vet.
Även i Tyskan används det missvisande. Något är fruktbart. Något vi ska frukta, avstå, sky.
Oftast och i de flesta sammanhang används det i sin ursprungliga menings form. Något bär frukt.
Precis som den fertila unga kvinnan kan göra. Har ni sex med henne kan hon bära frukt. Frukta detta.
Kvinnan äger i detta skede av sitt liv, plötsligt en enorm makt över mannen. Fruktbart. På alla sätt.
Gudinnan i kvinnan vill bära frukten vidare ut i samhället. Driven av en längtan att få nära denna minime vid sin barm och föda honom som avbild till den heliga sammansmältningens vittne.
Frukt bär hon som är fruktbar.
Fruktbart.
Makten över mannen kan fruktas av mannen såtillvida att han ej kan behärska sina känslors spel. En kvinnas makt är enorm,den största.
Fruktan. Hur kommer detta att spegla den heterosexuella föreningen? Den yttersta makten av förökning ligger hos kvinnan. Vad gör detta med mannen och hans sinnen? Han vet redan från start att kvinnan är en Gudinna med makt. Även om hon låter det gå outnyttjat genom hela livet så finns det där. Subtilt. Och varför nyttjas detta vackra ord till meningar med fruktan, något vi ska sky?
Hur formar vi essensen av relationen då?
Alla ord betyder något och intentionen med vilken vi säger orden spelar roll, den samhällsklassade bokstaven i en kombination som bildar ett ord som blir en mening.
Fruktbart.
Tanken slog mig förra året när en vän klappade till en häst på mulen för att hästen bet. "Fruktbart" Utropade hon, fast på Tyska.
Fruktbart? Tänkte jag.
Och såbörjade jag lyssna. Och inse ordets missvisande placering.
Oj?
Och Gud, Mannens del i Gudomligheten, Gudomens Yang, som vi kvinnor behöver för att befruktas (Nåja,kanske inte alla dådå)
Vi vanliga dödliga behöver mannen, lockar mannen till oss så att han kan befrukta oss. Gudinnan, den kvinnliga delen i Gudomligheten, Gudomens Yin.
Men i det yttersta. Är det Yin som bestämmer.
Har vi en gåtas lösning eller kanske i alla fall ett spår av ett svar där? Varför det är så svårt att bli jämställda?
Fruktbart.
LoveLight
torsdag 24 maj 2012
Jordig Moder
Hänsynslöst vräker jag spaden i jorden, lika hänsynslöst går jag loss på hela biten jag vill gräva ut, tiden försvinner, jag går in i min meditation, gräva, lyfta, kasta, slå spaden i jorden, lyfta, kasta, om igen, upprepade rörelser som skapar en rytm för min kropp att sjunga ikapp med.
Jag älskar det. Svidande muskler, svett som rinner sminket kletas ut hårsnodden kasar neråt jord färgar mitt ansikte vackert bruntgrått när jag torkar mig i pannan, och jag fortsätter, inte ger jag mig, nej inte alls, det ska grävas klart, här och nu.
Jag pustar. Backar några steg, ser på mitt verk. Nu kan jag plantera. Låta växterna släppa ut sina rötter i vår moders jord, och låta mig sköta om dom, ta hand om, som om jag hade fött dem ur mitt eget sköte,som om de var av min kropp kommen, jag vill ta hand om, värna, vattna, göda,smeka och gulla. Sjunga stilla i kvällsolens avtagande sken. Mjukt. Bortåt.
Jag pustar. Backar några steg, ser på mitt verk. Nu kan jag plantera. Låta växterna släppa ut sina rötter i vår moders jord, och låta mig sköta om dom, ta hand om, som om jag hade fött dem ur mitt eget sköte,som om de var av min kropp kommen, jag vill ta hand om, värna, vattna, göda,smeka och gulla. Sjunga stilla i kvällsolens avtagande sken. Mjukt. Bortåt.
Min trädgård var övergiven. Kanske är det en bidragande orsak till min frenesi i arbetet med henne. Ja det är en hon. Såklart jag. I trädgårdsform.
Hon ska bli nöjd. Bekväm, med rötter och med öppna mjuka ytor för solen att nå ner i minsta cell. Jag ska kunna sätta mig på olika platser beroende på solens gång över himlen. Bekvämt.
Jag njuter av att ta i så det svider. Jag njuter fullt ut av att se förändringen, för den är, samma förändring som jag tillåter ta plats inom mig, som speglar utåt.
Ja jag förstår det nu.
Trädgården är jag.
Åh, vad jag ska blomma.
LoveLight
onsdag 23 maj 2012
Fri Het
Att skämmas har alltid ingått. Det är väldigt lätt att hitta något att skämmas för. Om inte i mig själv så för någon annan. Situationerna har varit många, där jag skämts för andra. Till och med,för andra,på TV! Så att jag ej kunnat se färdigt program ibland.
Jag har tagit så,så mycket ansvar för andras reaktioner. Det är ett under att jag orkat ta något ansvar för mig, när jag brytt mig så mycket om andra.
Skamligt,och med stor skuld, tillät jag mig bli sedd i tidig ålder. Som modell står du där naken medan koreografen, assistenten, fotografen eller "you name him" petar, pillar, rättar, skäller, berömmer, förändrar.
Skamligt och med ännu större skuld tillät jag mig bli sedd i tidningar,på reklampelare, på planscher.
För vad spelade det för roll? Jag var ändå inget värd.
Listan var väldigt lång. För smal, för bred här, för platt där, förmkt hit för lite dit. Jag köpte alltid för små skor. Ett under är att mina fötter mår bra idag. Det var såklart skitfult med stora fötter när man vägde 46 kilo och var 173 cm.lång.
Så jag köpte för små skor. Och hade konstant fruktansvärt ont. Men hellre det än för stora fötter till min spensliga tonårskropp.
Relationsmässigt var det mesta förbjudet. Man skulle kunna tro att jag vuxit upp i ett nunnekloster. Jag var verkligen ej förberedd för vad som kunde växa fram mellan två älskande personer. Detta gav såklart ännu mer intäkter på skuld & skam-kontot. Jag kunde kalla mig miljonär.
När jag hittade yrken som jag var bra på utvecklade jag mina talanger stort, direkt och intuitivt. Det var min livlina för att någonstans,kunna känna att jag växte som människa. Att hitta den där ena endaste sak att få mogna och utvecklas med, och kunna visa familj, vänner och världen, titta, detta kan jag. Så växte kreativiteten fram.
Jag hade väldigt många "Borden & Måsten" i min vokabulär. De var så väl inpräntade att det gavs ej någon tid för eftertanke eller diskussion. Mitt sätt eller inget sätt. Detta hänger med och ja, jag jobbar stort med detta medvetandegörande.
Att börja byta ut Skuld och skam till njutning, liv och levande frihet började ändå ganska tidigt, eftersom jag var bra på det jag jobbade med, så fann jag njutningen i min kreativitet. Lusten att skapa, att förverkliga, att uppvisa mina talanger.
Jag hade alltså vattenhål. Mitt arbete.
Ända långt upp i vuxen ålder, med flera barn redan så förstod jag, kanske äntligen, att livet är ju inte bara att arbeta och att genom arbetet uppleva njutningens frukter.
En skilsmässa och separation kom lägligt och i rätt tid. Jag hade chans att utforska mitt inre ännu mer, på egen hand, i enormt många tysta ensamma stunder. Jag har haft 3 års ensamhet, wow, det har varit mer utvecklande än jag kan beskriva. Jag har njutit på så många olika vis, gett mig tid, gett mig liv, gett mig värde, gett mig allt det jag aldrig förr trott var ok. Helt utan skuld och skam ... nja... kanske inte, men med tillåtelse!
Mitt andliga liv, min spirituella utveckling har aldrig stannat upp. Sedan liten och med mina första minnen vet jag att jag haft kontakter och en flödande informationskanal från andra sidan och andra dimensioner. Detta har också gett mig, så så mycket skam och skuld. För vem är JAG, att vara speciell?
Och hur härligt var det att möta likasinnade, när jag var runt 25, som hade samma flöde som jag! Åt fanders med att känna sig speciell, vilket bar behäftat med skam, nej, här snackade vi plötsligt gemenskap! Och jag kunde berätta och lyssna,prata och uppleva, mer,om guider, ljuset, änglar, healing..
Jag accepterade plötsligt mina egna förmågor och det kunde jag också ta del av lusten för dom, och börja njuta av at använda dom.
Idag är det som ett rinnande vatten. Mitt flöde och min kanal är ett utmärkt verktyg och en del av mig. Fortfarande är jag blyg över de enorma upplevelser jag är i,oftast. Jag är fortfarande lite rädd för att bli dömd eller utskälld. Jag gissar att det är mognad. Även det.
Jag vägrar dock låsa in mig mer, i denna process vet jag att det är meningen med öppenhet, det är meningen att njuta av livet, bejaka lusten till liv och kreatvitet, att visa öppet att detta är jag!
Jag är min identitet, och min identitet, är det jag som skapar, med varje val, om jag vill vara nära.
Min ursprungsidentitet uppmanar mig att stråla,glänsa,njuta,älska, leva.
Jag är på väg, jag kommer. Ja, jag kommer. Jag är snart där.
LoveLight.
Liv Giv Ande
I nuet värnar jag. Jag värnar om lusten, så att den fortsätter. Att den stiger vid tillfällen då jag behöver den. Att den håller sig undan ibland.
Jag är lite för kreativ, om man nu kan vara det. Lusten att skapa och ge är stor. Lusten att njuta likaså. Jag skapar njutning i många olika delar, mat, lagandet av maten, sinnesnärvaro, lek med barnen, olika tillfällen återkommer konstant, lust att njuta.
Det ger mig liv. Mitt livs flöde ger mig kraft i dagen som är, det är så enkelt, som ett val.
Jag ber Ärkeängel Jophiel om stöd i nuet, jag vill lära mig ännu bättre att se vackert i fult.
Jag upprepar dessa vackra ord...
Jophiel, min bön är till dig idag, om mig i min svaghet. Jag är svag i mitt seende, hjälp mig Jophiel, jag vill bli vis nog att se det vackra, upplys mig Jophiel, hjälp mig,lär mig se det vackra i allt.
Jag är rädd Jophiel, att jag ej är vis nog att se allt som vackert, jag är rädd Jophiel, att jag förbisett allt det riktigt vackra i mitt liv för jag har jagat en annan sorts skönhet.
Hör min bön Jophiel, upplys mitt sinne, led mitt hjärta, lär mig känna igen, allt som är vackert! Jag vill se och känna det vackra i det som jag uppenbart räds, undviker, lämnar bort, ej tar till mig, skyndar förbi och direkt avskyr.
Hör min bön Jophiel, upplys mitt sinne, led mitt hjärta, lär mig känna igen, allt som är vackert! Jag vill se och känna det vackra i det som jag uppenbart räds, undviker, lämnar bort, ej tar till mig, skyndar förbi och direkt avskyr.
Upplys mig och gör mig vis kära Jophiel, i min längtan efter att kunna se allt som vackert, känna allt som vackert och kunna veta, att allt har den skönhet som jag önskar se.
Låt mig,snälla Jophiel, få börja med mig själv. Mitt eget jag,min egen själ och min egen kropp. Hjälp mig Jophiel att se mig vacker. Värdefull och Glittrande som den finaste juvel. Upplys mig Jophiel i mitt sinne och befäst, befäst här och nu att jag är den vackraste av alla vackra och mitt värde är det jag ger mig själv,här och nu, i alla stunder, för alltid.
Tack Jophiel!
Jag är rädd Jophiel, att jag ej är vis nog att se allt som vackert, jag är rädd Jophiel, att jag förbisett allt det riktigt vackra i mitt liv för jag har jagat en annan sorts skönhet.
Hör min bön Jophiel, upplys mitt sinne, led mitt hjärta, lär mig känna igen, allt som är vackert! Jag vill se och känna det vackra i det som jag uppenbart räds, undviker, lämnar bort, ej tar till mig, skyndar förbi och direkt avskyr.
Hör min bön Jophiel, upplys mitt sinne, led mitt hjärta, lär mig känna igen, allt som är vackert! Jag vill se och känna det vackra i det som jag uppenbart räds, undviker, lämnar bort, ej tar till mig, skyndar förbi och direkt avskyr.
Upplys mig och gör mig vis kära Jophiel, i min längtan efter att kunna se allt som vackert, känna allt som vackert och kunna veta, att allt har den skönhet som jag önskar se.
Låt mig,snälla Jophiel, få börja med mig själv. Mitt eget jag,min egen själ och min egen kropp. Hjälp mig Jophiel att se mig vacker. Värdefull och Glittrande som den finaste juvel. Upplys mig Jophiel i mitt sinne och befäst, befäst här och nu att jag är den vackraste av alla vackra och mitt värde är det jag ger mig själv,här och nu, i alla stunder, för alltid.
Tack Jophiel!
Nu till nattens möten. Dags att bege sig in i de andra världarna. Ta emot min egen lagrade visdom och kraft.
God fridfull natt till er.
LoveLight
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)